1 vecka
Tänk, igår var det en vecka sedan förlossningen. Vi börjar få lite rutiner här nu. Mat ungefär var tredje timme dygnet runt. Ett par längre vakenperioder per dygn men mycket sömn. Mamman sover fortfarande lite sämre men inatt blev det i a f 6 timmar. Inte för att lillebror inte sover utan för att jag har svårt att sova och på morgonen är Evina uppe rätt tidigt så då är inte läge att somna om. Men men… det går rätt bra ändå. Vi får införa sovschema när vi flyttat, om inte Tommy får jobb snabbt förstås. Kroppsligt känner jag mig helt okej. Jag börjar få tillbaka bålstyrkan och blir därmed inte lika trött i ryggen som jag blev första dagarna. Mjölkstasen har börjat lägga sig så det gör inte lika ont i brösten längre. Och magen drar ihop sig bra, över förväntan. Måste nästan hålla med Tommy, vi kvinnor har fascinerande kroppar som klarar den här resan gång på gång.
Nu är han här
Till att börja med… Tack för alla gratulationer! Lillebror känner sig så välkommen och efterlängtad. 
Efter en riktig drömförlossning är han alltså äntligen här. Latensfasen drog ut på tiden och när värkarna helt försvann vid 10-tiden i söndags började jag undra hur lång tid det egentligen skulle komma att ta. Var då öppen 4 cm och tappen var helt utplånad så rimligtvis skulle det ju vara igång på allvar vid det laget men det kändes som om det lika gärna hade kunnat vara mitt i graviditeten som mitt i förlossningen. I över 4 timmar var jag i stort sett helt värkfri. Vi pysslade på hemma, åt lunch, städade, lekte med Evina och gick för att köpa pizza innan värkarna så smått började komma tillbaka.
Vid 15-tiden bestämde vi oss för att åka in. Värkarna kom fortfarande bara var 15:e minut men jag ville få veta om det öppnat sig mer i det tysta eftersom jag skulle hinna få antibiotika 4 timmar före beräknad nedkomst. Efter undersökning konstaterades att inte mycket hänt. 5 cm och fortfarande glesa och lindriga värkar. Det bestämdes att vi skulle vänta en timme och sedan se om vi skulle behöva ta hinnorna för att dra igång det hela. Vid 17-tiden blev värkarna betydligt tätare och började ta i betydligt mer men det var fortfarande inga problem att hantera dem och hålla mig uppe på benen. 6 cm öppet vid nästa undersökning och vi avvaktade med att ta vattnet eftersom det drog igång väl häftigt efter vattenavgång förra förlossningen. Jag hade gärna fortsatt vara stående men nu ville de hålla koll på lillens hjärtljud så jag fick lov att ligga uppkopplad mot CTG. Nästa undersökning var det öppet 7 cm och då började det ta i så pass att jag fick ta till lustgasen, lågt ställd (50/50) eftersom jag inte riktigt klarar fyllekänslan den kan ge. 19:30 bestämdes att hinnorna skulle tas och då bad jag direkt att det skulle förberedas för EDA för att inte riskera att bli lika smärtpåverkad som förra gången. Narkosläkaren kom vid 20-tiden och satte bedövningen som tog precis som den skulle. Jag hade starka egna värkar så värkstimulering behövdes inte. Värkarna var regelbundna och inte alls så köriga som förra förlossningen utan jag hade bra vila mellan. Var i princip smärtfri resten av öppningsskedet. Det var bara det kraftiga trycket neråt som var ansträngande. Nu fick jag komma upp till stående igen och trycka på lite för att lillen skulle komma ner mer. La mig i sängen igen vid 21-tiden och fick krysta ner lillen sista biten. Hade dock inga krystimpulser alls, de hade EDAn tagit bort. Tur då att jag fött innan och visste hur jag skulle ta i. Under den 20 minuter långa krystningen hade jag inte heller krystreflexer vilket gjorde det lite mer ansträngande än förra gången men det gick ändå bra. När lillen kom ut hade jag bara fått en liten ytlig bristning precis vid ärret från det klipp som gjordes när Evina föddes.
Jag kan inte säga annat än att det var en riktig drömförlossning om man bortser från latensfasen. Med så lågt ställd lustgas och genom att EDAn kom på plats i precis rätt tillfälle fick jag vara näst intill smärtfri och helt klar i huvudet hela vägen.
Med lillen var allt bra. Redan vid födelsetillfället fick han full apgarpoäng, 10 av 10 möjliga. Det är väldigt sällan det ges. Precis som sin syster letade lilleman sig snabbt till bröstet och tog ett riktigt bra tag för att sedan suga tills det var dags för vägning och mätning. 3230 g vägde han och han var 52 cm lång. En riktig spinkis jämfört med Evina som vägde nästan ett halvkilo mer men var 2 cm kortare.
Eftersom allt flutit på så bra fick vi komma hem redan igår eftermiddag. Fantastiskt skönt att få vara hemma med resten av familjen och försöka komma in i en ny vardag allihop tillsammans. Evina visade lite tendenser till svartsjuka från början men nu är hon jättefin och försiktig med lillebror. Hon pussar och kramar honom och säger att han är fin. När han skriker utbrister hon ”Åh, nämen!” Finns det något som värmer mer i hjärtat än att se sina barn tillsammans på det sättet?
Läget
4 cm öppet, hinnsvepning gjord, inväntar kraftigare värkar så förhoppningsvis blir det bebis ikväll eller inatt.
-10 jan kl 11:00 -
Äntligen lite blod och smärta
Var uppe till 5 inatt med kraftiga värkar och ont i ryggen. Lyckades sedan slumra lite till och från i några timmar och när jag klev upp efter 9 kom ganska mycket blod, blandat gammalt och färskt. Det stannade i a f upp och vi åkte för att handla lite. Inte så farliga värkar under den tiden. Därefter tilltog de i styrka men kom fortfarande bara var 15:e minut.
Vid 15-tiden gick jag till sängen för att vila. När jag var stilla uppfattade jag sammandragningar var 5:e minut men det var bara ca var 3:e som gjorde ont. Lyckades slumra mellan några värkar men vaknade till vid varje värk. När jag steg upp igen för att börja med middagen blödde det igen och värkarna har sedan dess tilltagit ytterligare lite i styrka men de är fortfarande glesa. Blir nog att ringa förlossningen om ett par timmar för att i a f få något att förhoppningsvis sova på någon timme och kanske få blödningen kollad så det inte är något värre än en riklig teckningsblödning.
Nu ska jag packa väskan och sedan lägga mig en stund igen. Behöver väl all vila jag kan få för som det känns nu har vi nog lillen här inom ett par dagar.
Barnmorskebesök v 38+6
- Vikt 65 kg (+11 kg)
- Midjemått 100 cm = 1 m
- SF-mått 34 cm
- Huvud fixerat
- Hjärtljud 160 bpm
- Blodtryck 130/80
- hB 129 g/l
Inga nyheter hos barnmorskan som jag igår traskade till i 16 minusgrader och motvind. (Om det då gav f*n i att blåsa!) Igår hade jag värkar hela dagen, ca var 15:e minut, men de tilltog inte i styrka och blev inte tätare så det är bara de vanliga förvärkarna. Inatt övergick värkarna i molvärk för att sedan börja om som igår. Sov i omgångar fram till 11 (!) idag. Ryggen börjar vara trött på detta nu men det bör ju inte vara mer än någon vecka kvar så det är bara att härda ut. Positivt är i a f att jag knappt samlat någon vätska alls denna graviditet. Jag får fortfarande på mig vigselringen och fötterna ser fortfarande ut som fötter. Inte illa med bara 6 dagar kvar till beräknad förlossningsdag.
39 fullgångna veckor (38+6)
Graviditetsvecka 39
Nu får du komma när du vill lilla lillebror. Väntan börjar redan kännas lång med en vecka kvar till beräknat datum. Siktet har så länge varit inställt på nyår så nu är det som om jag vore på övertid. En hel del värkar under dagarna som passerat, en kokosnöt mellan benen, magen är som en stenkula och lillen måste ligga och trycka på någon nerv där nere för det känns som om han vore påväg att skära sig ut med kniv. Men nu är det ju nära så det känns på något konstigt vis ändå bara positivt med lite känningar just nu.
Roade mig med att klippa ihop lite bilder medan Tommy inventerade och Evina sov. Första bilden är på flickmagen några dagar innan Evina föddes, tredje bilden är från igår och bilden i mitten är från april, alltså ungefär när jag slutade amma och blev gravid igen. Det är lite skillnad på magarna. Flickmagen gick ut mer på sidorna men pojkmagen är betydligt lägre. Tyngdlagen gör sig verkligen påmind denna gång. I övrigt har inte kroppen förändrats nämnvärt någon av graviditeterna.
Lösenordsskyddad: 2010
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.38 fullgångna veckor (37+6)
Graviditetsvecka 38
Det strålar ordentligt från fogarna emellanåt. Övrig tid är det mer konstant värk, men inte kraftigare än att jag står ut. Förvärkar som igår blev tätare och idag glesare men kraftigare. Det käns att det närmar sig, som sig bör. Annars ganska bra. Positivt att den värsta svullnaden fortfarande håller sig borta. Vigselringen glider fortfarande på med lätthet, likaså skorna.
Lösenordsskyddad: Julbilder
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.