Tålamod och karaktär

Beror bara på humör. Mitt hem är alltid en favorit, borta bra men hemma bäst. På julen är min favoritplats där familjen är, oavsett var detta är. Storhult är en annan favorit som symboliserar det mesta som betyder något för mig, förutom staden och då en stad med mycket historia och fin gammal arkitektur. Jag är inte så berest men London var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Jag sitter faktiskt hellre framför en stor fin byggnad med en historiebok i handen än i solen på en strand även om det också låter lockande.

Min allra största rädsla är förstås att något ska hända mina barn. Därefter kommer att något ska hända mig eller mig man  och tätt därefter att något ska hända mina nära och kära.

Annars är jag rädd för bränder. Jag har inhandlat diverse säkerhetsgrejer till hemmet och vägrar låta Evina sova i sitt rum i andra änden av lägenheten innan hon är stor nog att lära sig vad hon ska göra vid en brand. Jag ogillar starkt planlösningen på den här lägenheten och att bo på andra våningen.

Förutom det vet jag inte om jag är riktigt rädd för något. Det finns dock en del som jag finner obehagligt, ex-vis höjder, diverse äckliga kryp och flygfän, träd (en höjd), mörker.

Finns ju så många första. Tyvärr blir det färre och färre med åren, men då skaffar man barn och får uppleva alla deras första vilket är minst lika stort. En sådan första var idag när William traskade iväg en längre sträcka på egen hand (egna ben) för första gången.

Haha… vad får mig inte att gråta? Jag gråter när jag är ledsen (förstås), jag gråter när jag skrattat extra mycket eller länge, jag gråter när jag är förbannad, jag gråter när jag är överväldigad, jag gråter när jag är rörd, jag gråter när jag är rädd… ja, ni ser ju!

En god natts sömn, ett kort eller brev i brevinkastet (ej räkning), sol och värme, pengar kvar på kontot när räkningarna är betalda, att i lugn och ro få läsa min Family Living… Nej vänta nu, det där är saker jag drömmer om.

Det som får mig att må bättre väl först och främst att få vara med mina barn, att se deras leenden och få krama dem. En chokladbit får mig också på bra humör.

• Orättvisor, exempelvis olika lön för lika arbete, att kungen står över lagen och sådana grejer.
• Krig och oprovocerat våld
• Snedfördelningen av jordens resurser
• Folk som placerar andra i fack / drar alla över en kam istället för att se individen
• Folk som inte anser att andra har rätt att beklaga sig och älta om de inte har det lika jobbigt som de själva (hur de nu avgör det). Det finns alltid de som har det värre så isf ska ingen klaga.
• Folk som tycker att det är en dålig egenskap att älta då det i själva verket kan vara ett sätt att bearbeta och därför väldigt viktigt. (Man bör dock akta sig för att fastna i negativa tankar.)
• Jantelagen! Varför denna missunsamhet? Det är väl bra att några lyckas och visar vägen? Det är väl bra att några vinner och ger hopp till alla som drömmer? Och varför ska man inte få hålla ryggen rak och huvudet högt och våga tro på att man är någon? Det bör väl vara allas rättighet? Heja på dina medmänniskor och fira deras framgångar som om de vore dina egna så mår du garanterat mycket bättre!

Ja, det var väl de stora sakerna jag kom på just nu. Finns säkert mycket mer… och en massa småsaker i vardagen.

Finns ju så otroligt många ögonblick att välja bland och eftersom ögonen går i kors av trötthet orkar jag inte fundera ut något så jag tar hjälp av bildarkivet på datorn och slumpar fram ett ögonblick.

Mars 2008, höggravid och nergrävd i snön på mina föräldrars altan. Något av det bästa jag vet är att krypa ner i snön när solen börjar värma på vår-vintern och njuta av tystnaden (om inte skoterjä*larna är igång), den friska luften och de varma solstrålarna som tar fram första fräknarna.

Just den där våren var det ovanligt mycket snö, mer än jag någonsin upplevt. När vi svängde in på mina föräldrars kvarter kunde jag inte hålla mig för skratt. Plogkanterna var kantskurna så mot vägen reste sig 2 meter höga väggar av snö. Det såg inte klokt ut!

… har det varit kallt men vackert ute! Dygnsmedeltemperaturen har legat på knappa 16 grader tydligen och enda dagarna det var varmare än 10 minusgrader var vi sjuka. Frosten ligger flera centimeter tjock så jag vaknar i ett julkort varje dag.

Den här månaden är en favorit, inte för kylan utan för all julbelysning som lyser upp i vintermörkret. Doften av pepparkakor och glögg, förväntan, glädje, familjemys… det är december för mig.