Det byggs om på ICA här i byn. Blir nästan som ett Maxi eller Kvantum i miniformat. Tipp topp! Allra bäst är nog att de börjat med salladsbar. Senaste gångerna jag varit i Umeå har jag plockat ihop en sallad på Ica Gourmet och jag har varit sååå avundsjuk för att det finns ett så bra lunchalternativ i Umeå nu när jag inte längre bor där. Men nu har konceptet alltså nått lilla inlandshålan Malå också. Inte fullt så stort utbud som i Umeå. Saknar bl a potatissallad. Men det mesta är likt. Massor av gott och nyttigt att välja på. Lär nog bli några luncher där framöver, men också att plocka ihop en sallad att ta hem som tillbehör till vanliga vardagsmiddagar.

Från nyttigheter till träning. Senaste veckan har det både blivit långpromenad och ett mördarpass på gymmet. Åh, vad jag har saknat marklyften. Bränner fortfarande lite i ryggen två dagar senare.  Dock är jag inte frisk ännu så nu blir det vila några dagar. Både  igår och idag har det känts som om jag ska hosta upp lungorna. Har tappat räkningen nu på hur många veckor jag varit sjuk, men resten av familjen är frisk och synen är bättre så det får väl gå an. Vill bara så gärna komma igång på allvar med träningen nu när jag är så taggad. Tänk så mycket det gör för energin och motivationen att dagarna blir längre och solen börjar värma så smått.

Det är redan lite klurigt att komma ihåg hur allt var i samband med 2-årsdagen för utvecklingen går så snabbt hela tiden. Får väl utgå från hur Wille är nu vid 25 månader istället.

Den största utvecklingen sker språkligt så jag börjar väl där. Här har det skett massor bara sista månaden. Nu pratar Wille i nära på fullständiga meningar. Förutom att sätta ihop många ord till meningar använder han också allt längre ord. ”Makejonej” (makaroner) och ”tättmachin” (tvättmaskin) är ett par exempel. Räkneord och färger börjar komma så smått. Betoningar han han också börjat använda sig av. Han har bl a börjat säga ”Ajjj dejjj” med bestämd röst när han låtsas vara arg. För det är sällan han verkligen är arg när han säger det. Han låter också väldigt bestämd när han säger ”mejj köja fjam” när barnen ska åka bob. Evina brukade tidigare alltid be om att få köra men nu är Wille oftast den som börjar argumentera. Det är fortfarande mycket ”mig” men nu säger han faktiskt också ”Willen” ibland om sig själv.

Wille gillar att äta och äter det mesta. Han sitter ofta vid bordet och ropar på mat innan maten är klar att serveras. Biffar, köttfärssås, omelett och olika kycklingröror hör till favoriträtterna. Favoritfrukten är banan och han dricker helst ”mjöök” (mjölk). Morgon och kväll är det fortfarande välling som gäller och innan dagis dricker han gärna smothie och äter hårdbröd. Brödet ska han självklart smöra själv.  

Sover gör Wille 11 – 12 timmar / dygn. Han somnar för kvällen 19:30 – 20:00 och sover till 6:00 – 7:00. Efter lunch sover han gärna 1 – 1,5 timmar om han själv får styra men då stiger han upp tidigt på morgonen så vi försöker begränsa dagsvilan till 45 minuter. Sedan operationen i augusti har William sovit jättebra. Inte en enda natt har vi behövt kliva upp med honom.

William är fortfarande tvärarg men det är allt mer sällan han kastar saker omkring sig eller gör sig själv illa när frustrationen och ilskan slår till. Han är lite trotsig men när han trotsar gör han det med ett leende och glimten i ögat. En riktig busunge skulle jag säga att han är. Än så länge tycker jag mest att han är gullig när han blir arg eller trotsar. Vi har ännu inte haft några bekymmer innan eller efter dagis. Han klär glatt på sig och går dit och följer lika gärna hem igen. Samma glädje är det när det ska nattas. Han gillar att borsta tänderna och hinner knappt få på pyjamas innan han hoppar upp i sängen. Han bökar dock på en del innan han somnar så sidan på spjälsängen som vi tidigare tagit bort har vi nu satt ditt igen.

William älskar fortfarande djur och motorer. Ca 1/3 av sin vakna tid är han hund. Igår väckte jag honom på morgonen och direkt han slog upp ögonen flög han upp på alla fyra och vickade på rumpan. Man vet aldrig när han ”byter skepnad” utan helt plötsligt kan han sätta sig på alla fyra på stolen när han äter och plocka mat med munnen eller så börjar han bara skälla helt oväntat. Sådan är han även på dagis.  Traktorer är ett stort intresse så nu under vintern står  Wille mycket i rumsfönstret och tittar på alla traktorer som passerar. Tur vi bor granne med ett par traktorförare. Lego är fortfarande favoritleksaken med även en liten docka leker han med mycket. Han drar runt henne i vagn, låter henne köra bil med honom och lär henne saker. Pyssel av alla de slag är jätteroligt. Det ska degas, pärlas, ritas, målas etc så ofta möjlighet ges. Även hushållssysslor som att damsuga, diska, vispa och köra mixern är kul. Titta på film gör Wille också gärna. Favoritfilmen ”Pombon” (Pongo…) är Willes självklara val när han får välja film. 

Potträning har vi inte på allvar börjat med men intresset finns där så när Wille själv säger att han vill gå på pottan så gör vi förstås det. Det blir mest pruttar men några gånger har han också kissat. Då blir han väldigt hev och kniper strålen. Han ställer sig upp och skrattar, häller bort kisset och sätter sig igen och gör om samma procedur några gånger. Uppenbarligen har han börjat förstå vad han ska göra. Vi väljer dock ändå att låta potträningen ske på hans villkor. Evina fick styra själv och hon är nu utan blöja både dag och natt utan att vi varken behövt jobba för det eller råka ut för så många olyckor. Jag kan räkna dem på en hand. Ska förstås inte fövänta mig att det ska gå lika enkelt med lillebror men jag känner iaf ingen stress att försöka bli kvitt blöjan. När han själv vill så är vi redo.

Den period William är inne i nu är min absoluta favorit. Det är ganska intensivt med en 2-åring men han är så härligt glad och busig och det är så roligt att höra hans funderingar och se vilken livlig fantasi han har. Det konstanta babblet, sjungandet och skällandet passar jag på att njuta av nu innan han börjar leka 10 frågor i minuten och förvänta sig att jag ska svara.  

Testade en panorering under själva promenaden eftersom vi övar på detta i kursen jag läser. Synd att det var så smal väg för det hade ju varit trevligt om hela vagnen kom med. Hade jag inte haft så mycket luft i överkant hade det kanske gått men det är lite svårt att beräkna när kameran ska följa rörelsen. Skärpan är inte heller helt okej så det är väl bara att öva på. Blev dock nöjd med ”fartränderna” och rörelsen i vagnshjulen.

Nu ska det alltså vara både fransar och bryn och tänder på huvudfotingarna. Då vet jag det till nästa gång så jag slipper fler ångestattacker. Och den där plumpen under munnen är inte pipskägg utan det är bara så Evina ser till att ändarna fäster ihop när hon gör cirklar.

Förutom att jag har fått bilderna i ordning har jag även hunnit en bra bit på fotoboken för 2011. Är inne på oktober nu så innan månadsskiftet är den nog klar. Får dock vänta med att trycka den men det ska bli skönt att få den klar iaf. Det blir ca 250 – 300 bilder i den och då har jag varit hård i gallringen. Det blir ingen märkvärdig sak, inga dekorationer eller andra konstigheter utan bara bilder.

I slutet av boken kommer jag samla lite bilder från hemmet samt lite bilder på favoriter bland barnens kläder och leksaker. Det är sådant jag personligen tycker är rätt roligt att titta tillbaka på. Från min egen barndom finns en del leksakskataloger sparade och de är otroligt roliga att bläddra i. Årets absoluta favoritleksak har helt klart varit lego och detta är vad de har i samlingen:

De har så de klarar sig nu.

Nä, nu ska jag försöka sova. Fick precis en påminnelse på telefonen om att någon fyller år imorgon. Råkade på något vis synka telefonen med Tommys kalender på datorn förra sommaren och har inte orkat radera. Just den här påminnelsen kan dock vara bra. Jag har ju glömt förr.

Vill ni bidra till detta fantastiska projekt? Hjälp då till att sprida information vidare. Projektet har en hemsida där det finns mycket att läsa om pjojektet. Där finns också ett informationsblad att skriva ut och sätta upp på vårdcentralen, öppna förskolan etc.

Jag älskade att planera bröllop, även om vårt var litet och inte så märkvärdigt. Tyckte bara det var så härligt att gotta ner mig i romantik, läsa om andras fantastiska bröllop, titta på otaliga vackra klänningar, buketter, ringar etc.

Min egen klänning hade jag en bild i huvudet hur jag ville ha. Jag ville ha en axelbandslös klänning men ändå inte bara axlar utan en spets över så det blev lite mer påklätt. Hittade en fin bild som visade hur jag ville ha spetsen upptill och en annan med drapering i midjan som visade hur jag ville ha övergången mellan spetsen och kjolen. Dessa tog jag med till en sömmerska ett par minuters promenad från oss. Vi pratade ihop oss och tittade på tygprover. Tyget jag valde är sjukt mjukt och härligt. Spetsen blev stora problemet eftersom jag var lite sent ute. Jag ville egentligen ha en lite tätare spets med mer diskreta detaljer (alternativt utan detaljer) och med lite mer  småvågiga kanter. Tycker ändå klänningen blev fin och att få både bestämma hur den skulle se ut och följa hela processen från tygval till färdig klänning var superkul. Den hänger faktiskt fortfarande i garderoben och jag kan inte riktigt med tanken att någon annan skulle bära min klänning. Nej, den får nog sitta kvar där, tillsammans med barnens dopklänning. Vem vet, kanske vill Evina göra något av den en dag. Spetsen går ju att ta bort. Om inte till bröllop så kanske till bal. Eller så får den bara hänga där och så plockar jag fram den och gosar lite med tyget vart 5:e år. Så länge är det nämligen snart sedan jag blev fru. 5 år! 10 månader senare kom Evina och ytterligare 20 månader senare William. När jag tittade i bröllopsmappen på datorn kände jag att shit, vad liten och ung jag såg ut. Men det var jag iofs också. Fasen, nu måste jag börja träna och så håller vi alla tummar och tår att jag får ha sådär långt hår om ett par år igen.

Dålig bild men det var den som visade klänningen bäst. Måste se om jag hittar mina inspirationsbilder också för jag trodde de låg i bröllopsmappen på datorn men där var de inte.

Jag måste erkänna att det känns lite tomt när jag tänker på allt planerande och framtidsdrömmande som varit senaste åren. Först bröllop, sedan graviditet direkt på det, bebistid, ny graviditet, bebistid igen. Nu då? Vad ska jag nu gotta ner mig i? Träning?