Gammal och rynkig?
Jag blev ju ett år äldre igår… igen. Evina satt och ritade en stund på eftermiddagen och kom till mig med denna fina teckning: 
Evina: Det här är du mamma.
Jag: Åh, men har jag verkligen så´na där rynkor i pannan. (Man är ju lite känslig när man precis blivit ett år äldre)
Evina: Men neeej… Det är ju ögonbryn.
Nu ska det alltså vara både fransar och bryn och tänder på huvudfotingarna. Då vet jag det till nästa gång så jag slipper fler ångestattacker. Och den där plumpen under munnen är inte pipskägg utan det är bara så Evina ser till att ändarna fäster ihop när hon gör cirklar.
Ordning och reda
Nu måste jag faktiskt skryta lite. 19 januari och jag har redan konverterat de sista bilderna från 2011, gått igenom alla bildmappar från det gångna året och rensat och dessutom säkerhetskopierat till de externa hårddiskarna. Ca 4300 bildfiler från 2011 överlevde rensningen. Gjorde även en rensning bland 2010-års bilder men där blev det ett par tusen fler. Det går inte att vara lika hård med bebisbilderna känner jag.
Förutom att jag har fått bilderna i ordning har jag även hunnit en bra bit på fotoboken för 2011. Är inne på oktober nu så innan månadsskiftet är den nog klar. Får dock vänta med att trycka den men det ska bli skönt att få den klar iaf. Det blir ca 250 – 300 bilder i den och då har jag varit hård i gallringen. Det blir ingen märkvärdig sak, inga dekorationer eller andra konstigheter utan bara bilder.
I slutet av boken kommer jag samla lite bilder från hemmet samt lite bilder på favoriter bland barnens kläder och leksaker. Det är sådant jag personligen tycker är rätt roligt att titta tillbaka på. Från min egen barndom finns en del leksakskataloger sparade och de är otroligt roliga att bläddra i. Årets absoluta favoritleksak har helt klart varit lego och detta är vad de har i samlingen:
De har så de klarar sig nu.
Nä, nu ska jag försöka sova. Fick precis en påminnelse på telefonen om att någon fyller år imorgon. Råkade på något vis synka telefonen med Tommys kalender på datorn förra sommaren och har inte orkat radera. Just den här påminnelsen kan dock vara bra. Jag har ju glömt förr. 
Det viktigaste i livet
För en tid sedan såg jag ett avsnitt av Extreme Home Makeover där mamman i familjen fotograferade familjer med för tidigt födda barn, utan kostnad för familjerna. En ”värdinna” på denna termins distanskurs är engagerad i ett liknande projekt här i Sverige. ”Essence Vitae”. I det här projektet får barnfamiljer där en familjemedlem har en livshotande sjukdom möjligheten att utan kostnad bli fotograferade. Ett 40-tal duktiga fotografer deltar i projektet. De fotograferar och lämnar ifrån sig en CD med ett antal högupplösta bilder att fritt framkalla. Dessutom har projektet ett par sponsorer som ser till att varje familj även får en fotobok samt en inramad förstoring av familjens favoritbild.
Vill ni bidra till detta fantastiska projekt? Hjälp då till att sprida information vidare. Projektet har en hemsida där det finns mycket att läsa om pjojektet. Där finns också ett informationsblad att skriva ut och sätta upp på vårdcentralen, öppna förskolan etc.
Baktankar
Jag köpte en baksten (för ugn) i present till min mamma för 1,5 år sedan. Det var väl investerade pengar kan jag lova. 
Bröllopsyra?
Shit, vad det postas bröllopsbilder överallt i bloggvärlden. Eller råkar jag bara halka in på just de bloggar där det postas sådana bilder? Förutom att några bekanta går i giftastankar är det också ett par som kommer sig för att sälja sina brudklänningar och några som bara visar vackra bilder från sina bröllopsdagar. Följer också ett gäng bröllopsfotografers bloggar.
Jag älskade att planera bröllop, även om vårt var litet och inte så märkvärdigt. Tyckte bara det var så härligt att gotta ner mig i romantik, läsa om andras fantastiska bröllop, titta på otaliga vackra klänningar, buketter, ringar etc.
Min egen klänning hade jag en bild i huvudet hur jag ville ha. Jag ville ha en axelbandslös klänning men ändå inte bara axlar utan en spets över så det blev lite mer påklätt. Hittade en fin bild som visade hur jag ville ha spetsen upptill och en annan med drapering i midjan som visade hur jag ville ha övergången mellan spetsen och kjolen. Dessa tog jag med till en sömmerska ett par minuters promenad från oss. Vi pratade ihop oss och tittade på tygprover. Tyget jag valde är sjukt mjukt och härligt. Spetsen blev stora problemet eftersom jag var lite sent ute. Jag ville egentligen ha en lite tätare spets med mer diskreta detaljer (alternativt utan detaljer) och med lite mer småvågiga kanter. Tycker ändå klänningen blev fin och att få både bestämma hur den skulle se ut och följa hela processen från tygval till färdig klänning var superkul. Den hänger faktiskt fortfarande i garderoben och jag kan inte riktigt med tanken att någon annan skulle bära min klänning. Nej, den får nog sitta kvar där, tillsammans med barnens dopklänning. Vem vet, kanske vill Evina göra något av den en dag. Spetsen går ju att ta bort. Om inte till bröllop så kanske till bal. Eller så får den bara hänga där och så plockar jag fram den och gosar lite med tyget vart 5:e år. Så länge är det nämligen snart sedan jag blev fru. 5 år! 10 månader senare kom Evina och ytterligare 20 månader senare William. När jag tittade i bröllopsmappen på datorn kände jag att shit, vad liten och ung jag såg ut. Men det var jag iofs också. Fasen, nu måste jag börja träna och så håller vi alla tummar och tår att jag får ha sådär långt hår om ett par år igen.
Dålig bild men det var den som visade klänningen bäst. Måste se om jag hittar mina inspirationsbilder också för jag trodde de låg i bröllopsmappen på datorn men där var de inte.
Jag måste erkänna att det känns lite tomt när jag tänker på allt planerande och framtidsdrömmande som varit senaste åren. Först bröllop, sedan graviditet direkt på det, bebistid, ny graviditet, bebistid igen. Nu då? Vad ska jag nu gotta ner mig i? Träning?
Lösenordsskyddad: Williams 2-årsdag
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.2011 / 2012
Kring förra nyåret skrev jag att 2010 var ett riktigt skitår, trots att det var året Wille kom till oss. 2011 var mycket bättre trots att även detta år bitvis varit lite tungt. Hösten har varit riktigt bra. Tommy har jobbat och trivts bra med det, jag har pluggat och känner att jag är på rätt väg och barnen har trivts toppenbra på dagis. Vi har varit friska i princip hela hösten och den värsta kylan har hållt sig borta.
Jag har en bra känsla inför 2012. Jag hoppas att det här är året Tommy får ett varaktigt jobb, jag kommer vidare med studierna, vi får fortsätta vara friska och vi får lite mer pengar över. Om jag får drömma fritt önskar jag också att vi tar oss iväg på en resa i sommar/höst. Det skulle hela familjen må gott av efter några tunga år. Tommy har aldrig (!) varit på solsemester så det står högt på önskelistan. Om inte i år så hoppas jag iaf att vi ska kunna planera något för 2013. Tommy fyller 30 i sommar och jag kommer ikapp honom om ganska precis ett år så nog tycker jag vi ska kunna ta oss råd.
Inför 2012 har jag faktiskt avgett ett löfte tillsammans med min man. Vi hade besök av en vän efter jul och hon berättade att hon bara får äta godis om hon går till affären för att köpa det och inget annat. Tanken är att det ska vara besvärligt att äta godis. Det tyckte Tommy lät jättebra och när jag tänkt på det lite bestämde jag mig för att hoppa på tåget. Så nu får jag bara äta godis om jag promenerat till affären enbart för att köpa det. Jag får inte passa på att köpa när jag handlar mat eller är påväg hem och passerar affären och jag får inte hamstra. Hur länge har vi då tagit i hand på att göra på det sättet? Jo, hela 2012. Samtidigt ska jag göra ett nytt ryck med träningen och se till att få in bättre rutiner med mattider och sovtider. Det har varit alldeles för mycket nattsuddande nu ett tag. Måttmässigt ligger jag kvar där jag var kring midsommar och nu är målet att börja träna uppbyggande och komma i kanonform innan sommaren. Jag har ju bara nämnt lite kort att jag börjat få lite återväxt (efter ett års skallighet) i somras och jag kan nu säga att ca 70% av håret kommit tillbaka. Jag börjar faktiskt våga hoppas på att allt ska komma tillbaka, trots dåliga odds. Tänk vad häftigt det vore att få gå till frissan i vår och kanske köpa lite nya kläder och få känna mig lite fin igen. Ja, 2012 ska bli ett bra år.
(Bilder från sept 2011 och jan 2012)
