Dag 29 – Mina ambitioner
Att vara en närvarande, tålmodig och rolig mamma till mina barn och ge dem de verktyg de behöver för att ta sig dit de vill i livet. Att vara en lika närvarande, tålmodig och rolig fru till min man, dotter till mina föräldrar, syster, moster, faster, vän…
Sedan har jag ambitioner att färdigställa något av alla de projekt jag påbörjat, kanske bli lärare eller få klart en fotobok eller något sådant.
Lösenordsskyddad: 2010.12.18
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.Dag 27 – Min favoritplats
Beror bara på humör. Mitt hem är alltid en favorit, borta bra men hemma bäst. På julen är min favoritplats där familjen är, oavsett var detta är. Storhult är en annan favorit som symboliserar det mesta som betyder något för mig, förutom staden och då en stad med mycket historia och fin gammal arkitektur. Jag är inte så berest men London var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Jag sitter faktiskt hellre framför en stor fin byggnad med en historiebok i handen än i solen på en strand även om det också låter lockande.
Dag 26 – Mina rädslor
Min allra största rädsla är förstås att något ska hända mina barn. Därefter kommer att något ska hända mig eller mig man och tätt därefter att något ska hända mina nära och kära.
Annars är jag rädd för bränder. Jag har inhandlat diverse säkerhetsgrejer till hemmet och vägrar låta Evina sova i sitt rum i andra änden av lägenheten innan hon är stor nog att lära sig vad hon ska göra vid en brand. Jag ogillar starkt planlösningen på den här lägenheten och att bo på andra våningen.
Förutom det vet jag inte om jag är riktigt rädd för något. Det finns dock en del som jag finner obehagligt, ex-vis höjder, diverse äckliga kryp och flygfän, träd (en höjd), mörker.
Dag 25 – En första
Finns ju så många första. Tyvärr blir det färre och färre med åren, men då skaffar man barn och får uppleva alla deras första vilket är minst lika stort. En sådan första var idag när William traskade iväg en längre sträcka på egen hand (egna ben) för första gången.
Lurig kille
Vår lille fegis har ju visat tydligt att han är redo att gå. Han går så fint med vagnarna och svänger runt dem i farten så det har bara suttit i att han inte trott sig.
Ikväll stod han vid hallbordet och lekte med en liten väska vi har ett par blöjor och andra skötgrejer i som vi brukar ta med på kortare turer istället för skötväskan. Tommy märker efter en stund att han förflyttat sig en meter ut mot golvet, alltså att han gått en meter. Just som han gör mig uppmärksam på detta traskar William vidare. 30 steg hinner jag räkna till innan han sätter sig ner en bit in på vardagsrumsgolvet. Han måste ju trott att han hade stöd av väskan. Senare gick han också ett tjugotal steg i vardagsrummet och han bytte riktning två gånger under dessa steg utan att ta stöd. Undrar om han vågar lita på sina färdigheter nu så vi har en ordentligt gående grabb lagom till jul!?
Lösenordsskyddad: 2010.12.16
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.Dag 24 – Det här får mig att gråta
Haha… vad får mig inte att gråta? Jag gråter när jag är ledsen (förstås), jag gråter när jag skrattat extra mycket eller länge, jag gråter när jag är förbannad, jag gråter när jag är överväldigad, jag gråter när jag är rörd, jag gråter när jag är rädd… ja, ni ser ju! 
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
En god natts sömn, ett kort eller brev i brevinkastet (ej räkning), sol och värme, pengar kvar på kontot när räkningarna är betalda, att i lugn och ro få läsa min Family Living… Nej vänta nu, det där är saker jag drömmer om.
Det som får mig att må bättre väl först och främst att få vara med mina barn, att se deras leenden och få krama dem. En chokladbit får mig också på bra humör. 
