För några veckor sedan hade vi besök av reporter och fotograf från Norran inför en bilaga om några av årets nyinflyttade i området. Av allt som sades plockades väl inte precis de ord jag själv skulle valt ut men jag kan i a f stå för det lilla som står och behöver nog inte dra tomtemasken över ansiktet när jag går ut idag.  
 

Eftersom jag studerar på distans med flexibel kursstart tas ingen hänsyn till röda dagar och mitt kursavslut råkade förstås hamna på självaste julafton. Inga problem om jag inte varit sjuk största delen av kursen, Tommy jobbat massor senaste veckorna och ögonen gått i kors av trötthet. Så nu sitter jag här och kämpar på med det praktiska provet dagen före doppareda´n. Lär ta hela kvällen.

Men å andra sidan… jag behöver iaf inte ge mig ut i jultrafiken eller sitta och vänta på ett tåg som inte kommer som så många andra får göra. Inte heller har jag behövt övernatta på någon flygplats i veckan eller fått någon inplanerad resa inställd. Jag lider med alla dem som drabbats och känner mig nöjd över att mitt största problem är att få klart ett prov mitt i julfriden, som om någon tror på den ändå??? Tycker de flesta verkar uppskruvade och smått hysteriska faktiskt! Och vad är det värsta som kan hända om jag inte kommer i mål? Omprov mellandagarna? Oh well!

Att vara upptagen med prov hela dagen har föresten sina fördelar. Jag har fått se Tommy slå in julklappar  som jag inte hunnit slå in. Trots att de inte var kantiga och fina lyckades han faktiskt. Att det sedan blev spillpapper som hade räckt till lika många julklappar till kan jag bortse från. Däremot tyckte jag att det var fegt av honom att inte sätta snöre på paketen. Det var tydligen för mycket begärt. Han skulle fått prova att stå i butik och slå in paket i juletid med köer av stressade kunder som åskådare.

Skriver väl om inlägget från i förrgår då!

Senaste veckan har William lärt sig massor. Han har tagit sig upp till nya höjder, ner från höjder (utan att ramla) och kommit på att han kan gå utan stöd. Inte nog med det, aptiten är tillbaka och större än någonsin. Han har för första gången ätit en hel stor burk med mat, 1-årsmat dessutom. Han har t o m ätit välling några kvällar sista veckan, tömde en hel flaska i förrgår. Med sömnen går det sådär. Några hyffsade nätter har vi fått och jag har fått en 8-timmarsnatt för första gången på en månad ungefär. Vågar vi tro att det är påväg åt rätt håll?

Jag är toknöjd med Williams framsteg men Evina är inte lika nöjd. Med nyvunnet självförtroende kastar lillebror sig nu in i hennes lekar och ger sig på hennes grejer. Värst är att han stör henne när hon ligger och vilar. Nej biter inte på honom. Han bara garvar, skakar på huvudet och fortsätter. Han har fått sig ett antal knuffar senaste dagarna och i förrgår fick han en liten flygtur. Det är en sak att veta att man inte får knuffas, sparkas och slåss men en helt annan att stå emot att göra det när lillebror retas hela tiden.

Det blir mycket fokus på William men vi försöker ta oss tid att hitta på saker med Evina också. I lördags lämnade vi William hos mina föräldrar och tog med Evina till ridskolans julshow. I pausen ville hon provrida ponny och precis som jag anat protesterade hon så snart hon kom upp i sadeln. När ponnyn började röra på sig blev hon däremot nöjd och han fick t o m springa lite mot slutet. Vi fick tyvärr gå innan showen var slut eftersom min allergi satte stopp men 1,5 timmar hann vi vara där innan luften tog slut.