Monthly Archives: september 2010

Nya tag

Här härjar nya virus. De bara efterlöser varandra och nu är vi uppe i 7 veckor sjukstuga här hemma. Tommy har klarat sig men vi andra byter av varandra. Just nu är det lillkillen som är värst drabbad. 39,5 i temp idag och han ska helst sova på någon av oss. Någon matlust har han förstås inte så jag helammar i princip. Inte så kul med tanke på att vi kommit ner till enbart kvälls- och nattamning. Nåja, får väl vara glad att jag inte helt hade slutat amma för då hade vi haft det ännu kämpigare. T jobbar för övrigt. Ca 150% av heltid blir det denna vecka. Bra timing som vanligt!

Jag kämpar hårt för att inte låta humörsvängningarna ta över. Hatar dessa hormoner kan jag lova och så snart vi blivit friska blir det hårdträning med flaskan för W så jag får sluta amma. Jag vill bli mig själv igen. Jag känner inte igen den hårlösa häxan i spegeln så nu ska jag faktiskt flytta upp mig själv på prioriteringslistan, hur ego det än låter.

Septemberutmaningen har (som ni säkert anar) inte alls gått som jag hoppats. Jag har blivit bättre på att komma isäng på kvällarna, äter lite mindre godsaker och har rört lite mer på mig men det är allt. Ingen träning direkt då det inte känns värt att stressa kroppen med det när det är lite si och så med både sömn och hälsa. Några resultat kan jag förstås inte heller skryta med. Några hekto ner och marginell minskning av midjemåttet men det kan lika gärna handla om vätska.

Men, inte värt att klaga! Nu är det bara att ta nya tag! På söndag är det 100 dagar till Williams 1-årsdag. Många börjar sitt nya liv efter nyår men jag tänkte göra det omvända och komma iform och allra främst i balans lagom till det nya årets början. Williams 1-årsdag känns som ett bra mål. Det är ju då ett år sedan jag födde och det känns som en gräns för hur länge man kan skylla på att man nyligt gått igenom en graviditet. ;-)

På söndag är alltså dag 1 av min 100-dagarsutmaning. Målet har jag inte helt klart för mig. Det får nog växa fram lite eftersom och det behövs kanske ett par delmål på vägen. En sak jag vet är dock att varje dag ska innehålla en utmaning, något som för mig framåt. Alla utmaningar ska inte ha med den fysiska formen att göra utan det kan handla om mentala utmaningar också. Målet är som sagt inte bara att komma iform utan även att komma i balans. Kost, träning och sömn är förstås de viktigaste bitarna i både den fysiska och den mentala utvecklingen. Men det finns många andra bitar också, sådant som har med självkänsla och välbefinnande att göra exempelvis.

Daglig uppdatering kan jag inte lova. Bloggen ligger inte så högt på prioriteringslistan. Men jag hoppas att jag kommer ihåg att skriva upp mina utmaningar och framsteg, för min egen skull.

Lösenordsskyddad: Filmer – sept 2010

Det finns inget utdrag eftersom det här är ett skyddat inlägg.

Lösenordsskyddad: Igel

Det finns inget utdrag eftersom det här är ett skyddat inlägg.

Stockholmstrippen

I måndags var jag alltså till Stockholm. Impulsivt påkommet för ovanlighetens skull. :-) Kl 13 hade jag bokat in konsultation på Carl M. Lundh, salong/perukmakeri. Jag tänkte mig att det skulle vara ett enkelt besök men det var det inte. Inget fel på varken salongen eller personalen men hela situationen kändes… overklig. Jag fick komma in i ett privat litet rum och blev visad lite olika perukmodeller. Jag föll för en syntetperuk men då jag vill ha något lite mer hållbart tittade vi sedan på liknande modeller i äkta asiatiskt hår. Jag hittade en som väl kändes okej men hättan är inte så rolig på peruker. Det är som att bära en mössa ungefär, lika klumpigt. Håret känns inte heller riktigt roligt då asiatiskt hår är ganska grovt. Jag fick kika på en måttbeställd peruk i skandinaviskt hår och den var nätt och fin. En sådan kan jag faktiskt tänka mig så snabbt bestämdes det att mått skulle tas för hättan och jag skulle ställas på väntelista. Innan jul ska hättan provas och innan sommaren har jag peruken. Eftersom jag får bidrag från landstinget som gäller kalendersårsvis köpte jag tills vidare äktahårsperuken de hade inne. Fick den lite snabbt tillklippt och efter ungefär en intensiv timme inne på salongen kom jag ut i spöregnet med väskan full av hår och styroxskallen det ska sitta på när det inte används. Då rann liksom hela situationen över mig. Det här är jag nu. När jag upptäckte första fläcken för ganska precis ett år sedan kunde jag aldrig ana vad den skulle leda till. Det kändes så galet fel i hela kroppen just i den stunden där i spöregnet utanför salongen. Jag ville bara skrika rakt ut. Känslan försvann efter en stund och jag hoppas att den håller sig borta nu när det här steget är taget.

Såhär ser den då ut.

Inte något ni lär se mig ofta i utan tanken är att jag ska kunna använda den vid tillfällen när det inte är lämpligt med andra huvudbonader och jag inte vill dra till mig uppmärksamhet.

Lite shopping blev det också. Mest sockar och annat småplock till barnen samt en t-shirt till Tommy. Annars blev det mest tittande. Älskar att bara strosa och spana in lite design och trender.

Stockholm 2010-09-13

Nylandat och sitter på flygbussen. Tänk vad praktiskt med dessa sms-biljetter. Nu ska det göras stan helt på egen hand idag. Tänk att bara få gå dit jag själv vill gå. Ja, jag har ett ärende också så kl 13 är jag uppbokad. Tyvärr, eller kanske som tur är, åker jag hem redan ikväll. Det är tillräckligt att vara ifrån barnen en dag. Hoppas det går bra för killarna idag. Första dagen utan amning mitt på da’n. Nä, nu ska jag väl vara rädd om batteriet. Hörs!

Dagisskryt

2 veckors inskolning. 4-dagarsvecka förra veckan & 3 dagar denna vecka varav 2 utan ordinarie inskolningsfröken. Ändå är hon färdiginskolad. Inga problem att hitta kompisar, inte en enda tår vid lämning (eller hämtning heller för den delen ;-) ) och hon skiner upp direkt vi nämner Myran. Så skönt det känns i hönsmammans hjärta.

Lösenordsskyddad: William 8 månader

Det finns inget utdrag eftersom det här är ett skyddat inlägg.

Blogglänkar

Nämen, se där!!! Jag är visst inte ensam. Självaste Blondinbella är drabbad. Inte min enda konstiga fobi. Dendrofobin hånades för någon vecka sedan i en läsvärd blogg. Och när jag ändå länkar till läsvärda bloggar kan ni ju titta in hos Adaks hedersmedborgare Jonas Gardell också. Läsvärt!

Lösenordsskyddad: Bilder

Det finns inget utdrag eftersom det här är ett skyddat inlägg.

Ett litet livstecken bara