Förra året såg det ut såhär

Alltså, vad är detta???

Hemmapapporna är Livsfarliga för barnen

Jag tror mycket väl att det kan vara så att de flesta skadorna på barn under ett år uppstått under pappans uppsikt. Jag tvivlar inte heller på att mammorna har ett försprång efter att ha burit barnet inom sig i 9 månader och tack vare förändringar i hormonbalansen som bl a gör oss lugnare. Däremot kan jag lova att lösningen inte heter att man ska förbjuda fäder att vara föräldralediga och i lag tvinga mamman att vara hemma första tiden. För det första finns stora individuella skillnader. Alla kvinnor är inte mammaämne och alla män är inte klumpiga stressomaner. För det andra tror jag snarare att problemet ligger i att många idag rakt av byter vem som är hemma vid ca 8 månader. Klart som tusan att den som kommer in (läs pappan) då inte har lika bra hand om barnet som den som varit hemma från födseln och att antalet olyckor ökar. De flesta barn har dessutom vid den åldern på kort tid blivit väldigt mobila och det är lätt att underskatta barnets förmåga bl a att klättra och på så sätt nå vassa saker eller välta hett vatten över sig, alternativt överskatta barnets förmåga att t ex hålla sig fast och därför riskera att tappa barnet.

När Evina föddes var jag och Tommy hemma tillsammans första tre månaderna. Vi fick båda chansen att lära känna henne och hitta våra egna sätt att vara med henne. När hon var 3 månader gick jag tillbaka till mitt jobb på deltid och en månad senare gjorde Tommy detsamma. Vi har hela tiden delat lika och jag har hela tiden litat på att Tommy har lika god hand om Evina som jag har. Han hade dessutom bättre tålamod än mig och var lika bra på att läsa av henne som jag var. Vi anser oss vara lyckligt lottade som kunnat dela lika från början och jag motsätter mig starkt en lag som tvingat oss att göra annorlunda. Även med William har vi varit hemma tillsammans från början men senaste månaden har Tommy jobbat heltid. Han säger själv att han inte alls känner William lika väl som han kände Evina vid samma ålder och att han inte känner sig lika bekväm med att ta hand om honom. Tänk då om han inte varit hemma med oss så länge från början utan bara tagit sina 10 pappadagar!?

Jag menar förstås inte att det är fel att bara en förälder är föräldraledig åt gången och jag förstår att det inte är praktiskt möjligt för alla att dela lika redan från början eller ekonomiskt möjligt att vara hemma tillsammans. Jag menar heller inte att vårt sätt att dela när Evina var liten är det bästa för alla. Jag menar bara att det gör mig minst sagt förbannad när någon som arbetar som familjerådgivare slänger ur sig sådant som i debattartikeln ovan. Jag kan däremot hålla med henne helt och fullt på en punkt. Det är skrämmande att allt fler små barn skadas i hemmet. Första steget borde väl dock vara att ge alla nyblivna föräldrar information kring olycksfall i hemmet samt erbjuda säkerhetsgenomgång av hemmet samt första hjälpen kurs? När vi väntade Evina fick vi genomgång under föräldrautbildningen kring just skaderisker i hemmet och vilka åtgärder man ska vidta samt en poster med information om vad man ska göra och vem man ska kontakta om olyckan är framme. Inte alla fäder var med på de träffarna kan jag tillägga. Dessa föräldrautbildningar är inte obligatoriska och jag VET att alla inte ens erbjuds att få gå dem.