Barnmorskebesök v 36+6

Jag tror inte jag skrivit något om den inplanerade flytten, iaf inte några detaljer kring den.

Sedan vi flyttade till Luleå för 7 år sedan har planen varit att vi skulle tillbaka till inlandet. Sedan har studier och jobb kommit emellan och gjort steget för långt för att ta. När jag blev sjukskriven i slutet av oktober slog det oss att det är nu vi för första gången har chansen att prova vingarna på annat håll. Tommy är ju arbetssökande/föräldraledig och jag ska vara föräldraledig på riktigt denna gång hade jag tänkt. Vi har för första gången inget som binder oss någonstans. Förvisso har jag ett jobb men 15 timmar per vecka är inget att bygga en framtid på. Från ord till handling var inte långt, redan sista oktober ringde vi hyresvärden och sa upp lägenheten. Det innebär att vi ska flytta ut innan sista januari. Lite tätt inpå när lillebror är beräknad att komma (11 januari) tycker kanske vissa men vi vill inte slösa någon tid. Ju snabbare vi kommer iväg, desto längre tid har vi på oss att försöka bygga upp en ny framtid. Står vi och stampar på samma fläck om några månader kan det förstås bli aktuellt att komma tillbaka till stan om läget är ljusare här. Det är ju inte så att vi otrivs. Lägenheten har vi dock växt ur ändå så det skulle ändå inte vara aktuellt att vara kvar just där vi är idag.

Vart flyttar vi då? Jo, vi ska tillbaka till min hemort Malå. Grattis, 4 nya invånare till den krympande lilla hålan. Vi har fått en trerummare som i skrivande stund nog börjar vara färdigtapetserad. Inte så många kvadrat större än lägenheten vi har idag men ett rum mer innebär att vi nu kan inreda ett barnrum. Det kliar hysteriskt i fingrarna kan jag lova.

Varför blev det då Malå? Ganska många skäl faktiskt men de främsta är:

• Billigare än i stan, oavsett om man hyr eller köper sin bostad. Vi sänker hyran med dryga tusenlappen när vi flyttar. Ett hus går på runt en halv miljon, inte riktigt lika nya och flådiga som de på villakvarteren på Tomtebo eller Umedalen men i betydligt rimligare prisklass. Vi är rätt eniga om att vi inte vill vara beroende av att båda har heltidsjobb. Tid med barnen känns mycket viktigare. Då finns inte en chans att vi har råd med hus i stan. Visst, hyra sitt boende är helt okej men tryggheten på hyresområdena är inte samma som på de nya villakvartersområdena. Ett alternativ vi funderar på för framtiden, förutsatt att vi lyckas hitta sysselsättning i Malå, är att hyra hus där. Kanske inte så mycket billigare än att köpa hus men man har iaf en fast kostnad varje månad och slipper ligga sömnlös över vad som kan gå sönder och huruvida den buffert man har räcker. Den största fördelen med att ha hus finns ju ändå, nämligen att ha en gård där barnen kan springa fritt, ett garage, egen tvättstuga och förstås möjlighet för Tommy att ha en skoter nära till.  Drömmen är självklart att om några år ha något helt eget att fixa med precis som man vill men under småbarnsåren är som sagt tid med barnen högst på prioriteringslistan. Köpa boende är ett alternativ vi hellre ger oss på när barnen börjar nå skolåldern, alternativt när drömhuset dyker upp. Hyr vi boende tills vidare är vi inte bundna. 
• Det är nära till aktiviteter, inga problem att ta sig iväg till pulkbacken, badhuset, ishallen etc med två små barn. Här i stan är det sådana avstånd överallt att man är mycket begränsad utan körkort. Att ta sig iväg överhuvudtaget blir lätt för stort projekt. Visst, utbudet av aktiviteter är större här men det är inte bara fördelar med det. Jag tänker hur som helst inte bli en sådan förälder som ska hålla reda på (och betala för) flera olika aktiviteter till varje barn. Och själv nyttjar jag inte alls allt staden har att erbjuda. Jag har exempelvis inte tagit mig för att gå någon av de kvällskurser jag kikat på. BIO har jag bara varit på en gång sedan Evina föddes, trots ett gäng gratisbiljetter. Större utbud av ”utgångsställen” kan jag inte heller påstå är något plus på min lista för jag har ärligt talat inte varit på krogen här en enda gång på fyra år. Nej, ärligt talat tror jag vi kommer nyttja stadens utbud mer när vi inte längre bor här för då planerar man in resor och passar på att göra sådant man inte kan göra hemma. Tommys intressen, bl.a skoter och fiske, finns dessutom betydligt närmare i inlandet än i stan.
• Främsta anledningen att flytta är dock närheten till familjen. Visst, jag har mina syskon och Evinas kusiner här i stan. Det är trist att inte kunna träffa dem lika ofta. Å andra sidan träffas vi inte så ofta som vi skulle vilja nu heller för alla har fullt upp med sitt. När vi flyttat kommer det säkerligen bli så att man umgås desto mer när vi väl träffas. När vi flyttat har vi också betydligt bättre möjligheter att hälsa på Tommys syskon också. Det är sällan det sker nu.  Det är alltför sällan Evina träffar sina farföräldrar också eftersom möjligheterna för dem att hälsa på oss i Umeå är begränsade. I Malå blir det gångavstånd till Evinas morföräldrar och man kan ta dagsturer till Tommys föräldrar. Som det varit senaste åren, förstås främst sedan Evina föddes, har vi känt att det sliter från flera håll varje gång vi åker hemöver. Inte så att någon öppet sagt det till oss men man hör ju besvikelsen i rösten när man är tvungen att tacka nej till en inbjudan eller förklara att annat måste gå före. Att bara kunna slappna av och vara är det vi allra mest ser fram emot.

Något jag däremot kommer att sakna är utbudet av mat och fika. Åh, vad jag kommer att sakna Great Eastern, NK, Costas m.fl. Men men… de finns ju kvar när vi hälsar på. Det är en del i matväg jag saknat sedan åren i Luleå också och nu blir det förhoppningsvis fler turer dit också framöver.