• Vikt 63 kg (+9 kg)
• Midjemått 94 cm (+22 cm)
• SF-mått 30 cm (medelkurvan)
• Hjärtljud 145 – 149 bpm
• Blodtryck 120/80

Rätt ointressant besök hos barnmorskan idag. Vi pratade lite om mina förvärkar och sjukskrivningen som går ut nu på söndag. Jag sa att jag tycker att mina SD lugnat ner sig vilket förstås är tack vare vilan. Jag sa att jag ändå bestämt mig för att gå på föräldraledighet när sjukskrivningen löper ut varpå hon frågade om jag inte skulle förlänga sjukskrivningen istället vilket jag inte tänkt göra. Sjukskrivning för hotande förtidsbörd godkänns ytterst sällan efter v 34 eftersom det då är okej för barn att födas. Det skulle innebära en förlängning av sjukskrivningen med två veckor och antagligen lång väntan på de stackars slantar det handlar om. Inte så lämpligt just nu med tanke på att vi har många räkningar som hopar sig denna månad och nästa, bl.a studielån och ev dubbla hyror, för att inte tala om julen som alltid kostar lite. Nej, då offrar jag hellre några föräldradagar och känner mig helt ledig och stressfri. 

Jag fick med mig en del information kring förlossning och amning, exakt samma som förra graviditeten men det kan väl vara bra att repetera för att få in i skallen att det snart är dags för bebis igen. Fick också mall för förlossningsbrevet som man kan ha med till förlossningen. Det ska jag absolut sätta mig ner med någon dag för förra förlossningen gav det otroligt mycket. Personalen hade läst och tagit till sig vartenda ord jag skrivit och det kändes tryggt att inte behöva berätta där och då hur jag ville ha det. Några förändringar ska jag nog göra från förra brevet, speciellt kring smärtlindring och tiden efter förlossningen. Barnmorskan gav också order om att jag måste åka in till förlossningen i god tid när det väl sätter igång eftersom jag ska få behandling som ska förebygga livmoderinfektion. Den ska ges ca 4 timmar innan beräknad nedkomst så det gäller att inte leka fröken duktig och stanna hemma för länge. Det bör ju trots allt gå betydligt snabbare denna gång vilket jag ser fram emot.

Lite bilder på magen är det väl dags för igen, denna gång tagna på lite längre avstånd för att proportionerna ska synas. Den ser inte lika stor ut på håll. Den känns faktiskt inte så stor heller, var lite större med Evina ser jag när jag jämför siffror. Är dock ett par kilo lättare också denna gång så det kanske inte är så konstigt. Trots att jag är mindre denna graviditet känns det ändå i kroppen ungefär som det gjorde ca 3 veckor senare med Evina. Därför är det skönt att magen sjunkit senaste dagarna för nu kan jag andas djupare igen. Lite tidigt för magen att sjunka tycker jag men den lär väl göra ett dyk till innan det är dags.

Graviditetsvecka 31

Tiden fortsätter springa fram och äntligen börjar jag ha lite ork i kroppen (och knoppen) igen. Det har varit lite si och så med orken senaste veckorna. För ca 5 veckor sedan blev sammandragningarna riktigt onda och det började trycka på. Att det ska göra ondare när man är omföderska visste jag ju men jag hade en känsla av att det inte riktigt var normalt ändå så jag tog upp det med barnmorskan för dryga 2 veckor sedan. Efter undersökning kunde hon konstatera att känslan varit korrekt, sammandragningarna hade börjat ha effekt och lillebror låg långt ner och tryckte på vilket gjorde sammandragningarna ännu mer effektiva. Jag blev beordrad att vila så mycket som möjligt under de timmar sammandragningarna var som värst och måndagen efter blev jag sjukskriven. Första veckan hemma var det ingen skillnad. Det var fortfarande lika täta och onda värkar på kvällarna och nätterna trots vila. Ont kvällar och nätter = dålig sömn = orkeslös dagen efter. Nu sista veckan har värkarna gett med sig en del och jag får faktiskt sova ganska bra så vilan har gett resultat. Dock har jag varit lite uttråkad av att inte göra något. Har inte ens tagit mig ut på alla de mammafikan och luncher som varit senaste 2 veckorna. Antingen har de varit på kvällstid när kroppen inte orkat eller så har de råkat ligga på dagar när jag knappt fått sova natten innan. Hoppas på att orka mig ut till nästa träff nu när det känns bättre igen. Om ytterligare 3 veckor räknas lillebror som så pass redo för världen utanför att en eventuell förlossning inte stoppas. Om 6 veckor räknas han som fullgången och det är dit jag strävar för då finns goda chanser att han får stanna i min närhet istället för att vårdas på neo/barn. Däremot är ju inte risken längre så stor att lillebror kommer tidigt eftersom jag anpassat mig till situationen och verkligen gjort allt (eller snarare så lite som möjligt ;-) ) för att lugna ner processen. Går jag över nyår är jag helt nöjd. Dels vill jag hellre ha ett januaribarn, blir han en ´10:a får jag ju ha honom liten ett år längre än om han blir en ´09:a. Sedan har jag hört att julmaten på BB inte är någon höjdare. Skulle jag få spendera julhelgen där hoppas jag att mor min är snäll och smugglar in lite skinka, kalvsylta och blodkorv till mig.